Psykisk misshandel

Av alla män jag har fallti för i mitt vuxna liv, alltså verkligen fallit för och blivit tillsammans med eller velat bli tillsammans med så har 5 av 5 varit rötägg, eller bara helt enkelt mindre bra människor för att inte göra det hela så dramatiskt. Jag tror jag ska berätta om dem, inte alla på en gång, utan nån eller några i taget lite då och då.

Det är väl rätt att börja från början. Jag var 18 på väg att fylla 19 när jag blev tillsammans med Henrik, vi hade känt varandra ett tag och våra vänner hängde ofta på fester, och hans bästa vän, blev tillsammans med Julia, en av mina bästa vänner. De var 5 år äldre än oss. I början tyckte jag inte att Henrik var attraktiv, men ju mer jag lärde känna honom desto snyggare blev han, självklart var hans fina personlighet bara spelad för att få en att tycka om honom.

I början av vårat förhållande var allt ganska bra, berodde nog på att jag inte visste bättre, ung och oerfaren. Det blev alltid kaos på fyllan, och det vart bara värre och värre ju längre vi var tillsammans. Han hade absolut fina stunder, men tyvärr räckte de inte till att väga upp de dåliga. Han var manipulativ, nedtryckande, ja elak helt enkelt. Negativ också. Han kommenterade ofta min kropp/vikt. Jag hade tyvärr inte världens bästa självförtroende då, och det vart ännu sämre när jag var med honom. Jag kanske vägde 15 kg mindre då än vad jag gör idag, och då tyckte jag att jag var tjock och ful, nu tycker jag att jag är vacker, särskilt naken! :)

Han kunde ta dag i det fettet man har på ryggen och säga antingen att jag även hade bröst på ryggen eller att mina bröst går hela vägen runt kroppen. Såna saker.

Och när vi umgicks med folk nästintill ignorerade han mig, om han inte gjorde det så dissade och hånade han mig öppet. Inte konstigt att jag föll för en av hans vänner, en som visade mig ömhet och att han ville ha mig, diskret, så att ingen skulle märka, vilket vissa gjorde men aldrig Henrik, han la aldrig märke till mig.

Måste även skriva ner en sak som han sa till mig, en sak som jag idag skrattar åt, men då gjorde den mig väldigt ledsen. Jag stod och tittade mig i spegeln på mina ögon i starkt ljus, och upptäckte typ för första gången att mina ögon inte bara var bruna, de var även gröna och gula. Jättefint!

Och jag var så törstig på uppskattning så jag frågade honom om han tyckte att mina ögon va vackra.

Svaret jag fick var; ”De är bajsbruna som majoriteten av jordens befolkning.”.

Så.

Efter 4 ½ år med honom fick jag styrkan att lämna honom. Han var/är inte helt frisk. Vi har gemensamma vänner så ibland ses man. Jag har legat med tre av dem, men det är en annan historia!

I somras träffade jag honom och vi satt på samma uteställe med våra gemensamma vänner, sen gick alla, utom han och jag ut och rökte. Så vi satt och prata och det gick då upp för mig att han måste ha nån att trycka ner jämt, det var inte bara mig. För nu när han satt där 36 år, singel, den han satt och tryckte ner var sig själv. ”Jag är helt värdelös” sa han och skrattade nedvärderande åt sig själv och man såg att han verkligen trodde på det. Jag sa ”Nej men skärp dig Henrik, det är du inte alls, du ska verkligen inte tänka så, utan tvärtom att du kan klara av vad som helst.” Sen slutade jag och undrade varför jag satt och försvarade denna människa, som hade suttit och kallat mig för hora öppet framför hans vänner och mina vänner när vi var tillsammans, han som hade brutit ner mig så pass mycket att det tog ca 2 år för mig att bygga upp mig själv till en normal människa, och ännu längre tid till den starka kvinnan med bra självförtroende som jag är idag.

Nej att försvara honom hade jag inte lust med, så jag höll käften och drack öl istället, sen kom Björn, så kramades jag med honom och mådde bra igen!

Förhållandet med Henrik gav mig en bra grej! (typiskt mig att alltid försöka hitta något bra i allt).

Och det är just det som jag fick efter att ha levt med honom, min positivitet, att alltid försöka hitta något gott i motgångar och människor, hitta lösningar på problem, funkar inte en lösning så försöker man tills man hittar den som funkar.

Jag blev så på grund av hans negativitet, jag försökte alltid muntra upp honom, föröskte alltid se bra saker i det som han bara var negativt inställd till, och det kunde vara saker som han gillade, typ som när vi skulle gå på hockey, han tyckte jättemycket om det men var ändå tvungen att säga ” Det kommer säkert hända något som förstör allt ändå.”.

Ja ja. Skönt att det där är en livstid sen! I sommar blir det 9 år sen jag gjorde slut med honom.

Underbart!

Ta hand om er och låt ingen sjuk idiot trampa på er!

Bilden jag lägger upp är för att visa hur min kropp ser ut idag, inte tjock(jag vet att jag absolut inte är smal, men det är inget jag strävar efter.) och tänk då, 15 kg MINDRE och jag tyckte att jag va tjock. Stört.

 
 
 


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar: