Vad känner jag?

Den andra veckan hade ju inte lika mycket att erbjuda, eller den hade iofs på ett sätt mer att erbjuda. Fast vecka 2 började inte alls bra.

Jag och Björn har ju kontakt nästan varje dag, vi messar varandra om dagarna när vi är på jobbet, antagligen mest för att klara sig igenom en arbetsdag. Så i vanlig ordning så fick jag ett mess från Björn på onsdag morgon.

Jag visste att han skulle på dejt på tisdag, hem och få se hennes lägenhet.

Så på onsdag började han med att skriva god morgonn och fråga hur jag mådde. Skrev att jag mådde bra och frågade hur det var med han.

Svaret jag fick:

B- Skön morgon. Du hinner få saker gjort.

 

Med mig är det bra. Samma kläder som igår.

Luktar gott dock.

Somnade i Gustavsberg igår. Vaknade upp

05:30 med en ny resväg till jobbet.

 

Och där förstördes mitt goda humör för den dagen och nästan hela resten av veckan.

Jag kände att han så gärna ville berätta om sin natt, så dum som man är så frågar man. Så dumt när jag inte vill höra svaret, men jag gissade att jag skulle få höra det vare sig jag ville eller inte.

 

Jag- Trevligt att du fick ligga lite.

 

B- Haha! Du fattade direkt. Går inte

att mörka för Fia.

 

Det gjorde ont att han var så sprudlande glad, och gjorde ont för att det kändes som att han ville såra mig genom att rubb it in my face.

Vi fortsatte att messa, han verkade inte märka att mina mess inte var så glada och peppade längre.

Sen tänkte jag att jag måste ta hand om mig själv. Så här fortsatte konversationen.

 

B- Tack Matrosen för att jag kan rådfråga

eller lägga mina bekymmer i din famn. Du

läser och svarar.

Kram :)

 

Jag- Inte så mycket bekymmer tycker jag,

verkar glad och beslutsam :)

Självklart kan du prata med mig!

Men du vet att jag tycker bra om dig,

har väl till o med en crush på dig.

Jag vet att jag har valt att det inte ska

bli något mer mellan oss. Du betyder

väldigt mycket för mig, och jag vill

alltid ha dig som vän.

Men så här i början så vill jag inte

få det rubbed in my face. Det gör för

ont.

Självklart vet jag att ni dejtar och att

ni gör allt som dejtande människor gör,

och det är jag fine med, för att vi har

valt det. Men jag vill gärna slippa höra

om det.

Om ett tag kommer jag att vara fine med

allt, du kommer att kunna berätta detaljer

till och med :)

Och jag kommer utan problem kunna

hänga med er om ni skulle bli ett par.

Men för stunden så ber jag dig att inte

prata om hur bra det är. Vill du ha reda

på om jag blir svartsjuk, så vet att det

är klart jag blir, vem skulle inte bli det? :)

Jag önskar dig all lycka och tycker att

vi kan hålla oss till prat om rollspel och

skapande, och inte vilka vi ligger med.

Kram min fina!

 

B- Fasen Fia. Varför skriver du detta?

Varför har jag inte fått höra dig säga

detta?

 

Jag letar vidare för att du och jag inte

får till en relation. Detta vet du.

 

Nu blev jag snarare arg.

 

Jag – Bli inte arg, jag är inte arg.

Då missförstår du ddet jag skriver.

Vilken punkt blir du arg över?

Så att jag kan förklara den bättre.

 

Fick inget svar på det. Förrän senare, och visade sig att han inte alls förstod poängen med mitt mess. Han rabblade på att han var arg att jag berättar om mina känslor för han när han har träffat en ny. Jag antog att han visste att jag hade känslor för honom, tänkte att det var lika självklart som att jag vet att han har känslor för mig. Så han tog det som att jag ville sabba för honom och henne, låt oss kalla henne för Viveka. Det enda jag ville var att skydda mig själv mot allt som jag skyddar honom ifrån. Jag berättar absolut inte om mina sexuella relationer med andra för honom, för jag vet att det skulle göra ont.

Vi bestämde för att ses, han skulle komma hem till mig på kvällen. Jag skulle egentligen på en dejt, sexdejt, men messade till den mannen och ställde in för att jag ville att Björn skulle förstå mig rätt.

Vi fortsatte att messa under dagen, det fortsatte;

 

B – Gör allt till en enkel fråga;

Fia, har du känslor för mig?

 

Jag – Ja. Det trodde jag att du visste lika

mycket som jag vet att du har känslor

för mig.

Men att jag har känslor för dig gör

ingneting enkelt.

 

B – Skrev till Viveka och berättade att

jag var arg på dig. Berättade att du

var nära hjärtat coh att vi har varit

friends with benefits

 

Hon förstod. Såna relationer leder

till att den ena eller den andra får känslor

 

Aj. Igen. Fick ont igen när jag läste det. Varför? Taskigt mot henne taskigt mot mig. Varför göra två lessna samtidigt när det ändå inte kommer att förändra någonting?

När jag tog upp detta med honom så förstod han inte alls varför jag blev upprörd, han tyckte att han gjorde rätt. Snacket hemma hos mig på kvällen gick inte så galant. På väg från jobbet så var jag nervös, sårad och arg. Sårad och arg har jag förklarat varför redan, men inte nervös.

Jag blev nervös för jag tänkte att det fanns en risk att jag och Björn kanske blir ett par efter ikväll. Och jag kände att jag hade ingen aning om det är det jag vill eller inte kände jag, därför nervös, ville komma fram till vad jag ville. Kom inte fram till något.

Vi möttes upp och gick hem tillsammans. När vi sågs var det inte jätteglada miner, men vi kramade varandra, Sen sa han, ” Fan Fia, jag kan inte vara arg på dig, för när jag träffar dig så blir jag så glad.”

Jag; ”Nej du kan inte vara arg på mig för du har ingen anledning!”

Väl hemma så förklarade han återigen att han tyckte att det var ego av mig att berätta om mina känslor nu när han har börjat dejta. Jag förklarade än en gång att det bara var för att skydda mig själv, och inte för att sabotera, och att jag trodde att han redan visste hur jag kände för honom, tycker att det va ganska självklart. Tydligen inte.

Men vi vart typ sams, jag var så utmattad psykiskt på kvällen så jag kunde knappt prata mot slutet. Jag hade gråtit och varit arg om vartannat. Tror att jag under vårat snack insåg att jag inte kan vara tillsammans med Björn, pga hur vårat samtal gick. När jag satt och förklarade och ville att han skulle förstå så kändes det som att hälften av tiden så lyssnade han inte, och andra hälften av tiden så lyssnade han men hade ett väldigt tydligt ointresse för att ens försöka förstå mig.

Han började prata om annat som inte hade någonting med saken att göra. Fick be honom att fokusera på det jag försökte förklara. Till slut kom vi inte längre och han åkte hem.

Vi kom fram till att vi skulle vara ärliga mot varandra med våra känslor.

Dagen efter när jag vaknade så kom jag på att jag inte alls vill vara ärlig om mina känslor med honom, han kommer ju bara att prata om dem med Viveka. Nej, jag vill bestämma vem jag blottar mina känslor för, och jag vill inte blotta dem för henne. Så då får jag välja bort att blotta dem för Björn.

Jag är fullt medveten om ironin att jag nu skriver ut mina känslor i en blogg, men det kanske är mitt sätt att bearbeta allt. Dessutom har det ju gått en vecka sen detta hände, så jag har väl även hunnit komma över det lite. Jag har dessutom aldrig påstått att jag alltid tänker helt logiskt. Tyvärr.



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar: